midsommar

Jag har haft en trevlig midsommar som började med en sillunch med pappa och älsklingen. Sen åkte vi till ängskär och grillade. Det var trevligt. Idag har jag jobbat sen har jag bara legat i sängen med smärtor i magen. Jag har nog ätit något konstigt.

Annars är allt bra med bebisen och mig. Ärtis sparkar som bara den nu. Till och med pappa Robin har fått känna en hård spark. Han tyckte det var lika mysigt som jag tycker.

Jag har bestämt mig för att börja njuta mer av graviditeten istället för att klaga. Jag har förstått att jag kommer sakna den här tiden när det är över så nu jag ta vara på den.

Ikväll blir en lugn kväll framför tvn för imorgon ska jag jobba igen.






Jobb

Min vardag kretsar kring graviditeten och jobb just nu. Jag jobbar så mycket jag får och när jag är ledig orkar jag inte så mycket mer än att fantisera om bebisen i magen som har blivit så mycket livligare nu.
 
I fredags var jag in till förlossningen för att utesluta att någonting var fel. Jag hade haft sammandragningar en hel dag och inte känt några rörelser. Allt såg bra ut. Jag fick göra ett ultraljud för att kolla att bebisen mådde bra vilket den gjorde. Jag gjorde också ett vaginalt ultraljud för att kolla om livmodertappen hade påverkats av sammandragningarna men det hade den som tur inte gjort. Sen fick jag ta ett urinprov som visade att jag hade lite vätskebrist så sammandragningarna berodde troligtvis på det.
 
Nu kan jag iallafall vara lugn. Bebisen är vaken mest hela tiden tycker jag. Det går inte beskriva hur mysigt det är med alla sparkar man får. Igår kände jag när bebisen rös till. Det kändes jätte konstigt men roligt. Det vibrerade i magen.
 
Nu ska jag ta mig något att äta sen sticker jag till jobbet och efter det kanske jag åker till en kompis jag inte träffat på super länge!

magen växer så det knakar.

Jag har nog inte riktigt det att magen har växt så mycket förens jag kollade på magen uppifrån. Den är ju skit stor! dessutom fick jag en jätte mysig och hård spark idag så att jag började gråta. Så himla mysigt.


Vagnen har kommit!

Idag har varit en sån härlig dag. Jag var på föräldrar utbildning. Jag lärde mig inte så mycket men det var kul att träffa andra gravida i skutskär. tyvärr kunde inte Robin följa med för han började jobba idag, vilket jag är super glad för! Men det kändes lite tråkigt att sitta där ensam när nästan alla hade sin partner med sig.
 
När jag kom hem fick jag reda på att vagnen hade kommit. Det vart inte den vagnen vi tänkt från början pga massa krångel från jollyroom.se där jag aldrig tänker beställa något ifrån. Den här vagnen verkar vara mycket bättre dessutom. Den är jätte bra faktiskt. Jätte lättkörd. Testade massa inne, lite ute på gräset och på gruset. Den är också super lätt att montera, byta delar och fälla ihop. Man fick med liggdel, sittdel, babyskydd, adapter till babyskydd så att man kan fästa den jätte lätt på vagnen, regnskydd, myggnät och skötväska. Jag är super nöjd. För 4000kr hade jag förväntat mig mindre faktiskt. Vagnen hittar ni på billigabarnvagnar.se
 
 
 

Var ärliga!

Jag är så trött på att alla pratar om graviditeter på ett så himla lyckligt sätt. I början när jag blev gravid Var jag jätte glad tills jag började må illa. Då ångrade jag mig nästan, grät varje dag och sa att det här får bli första och sista barnet. I vecka 12 ungefär fick jag panikattacker lite då och då. Jag tänkte mycket på abort. Jag var livrädd för att få barn. Jag och min pojkvän gick på ett extra möte hos barnmorskan om min ångest. Hon rekomenderade att vi skulle prata med abortrådgivningen. Vi gick aldrig på ett sådant möte för jag fick en bättre period. Efter Ultraljudet i vecka 18 fick jag nya panikattacker. Jag förstod att nu är det verkligen på riktigt. Jag ska ha det här barnet oavsett om jag vill eller inte. 
 
Självklart är jag jätte glad över det här barnet fast det inte var planerat men jag har haft mina mörka stundet då jag bara har gråtit och fått panik. Nu är jag i vecka 23 och mår hyfsat bra faktiskt. Börjar väl få lite panik över förlossningen men annars är allt ganska bra. 
 
Det jag vill komma fram till är att kvinnor som är gravida borde vara mer öppna. I början kände jag mig helt ensam om mina känslor men när jag nu på senare tid har pratat om dom med andra har jag märkt att jag inte är ensam om dom. Jag önskar att fler börjar prata om sina tankar utan att skämmas, det skulle hjälpa så många.



RSS 2.0